GAMLINGENS TANKEFRÖN
2020 -
Generationerna före oss
lämnade ett gigantiskt smörgåsbord
av möjligheter efter sig.
Vi åt upp alltihop.
Och bordet med!
Vi kommer inte längre
än vi sträcker vår förmågas
yttersta fingerspets!
Evigheten innebär
- underligt nog -
att allt som börjat
har ett slut.
Det är svårt att tänka sig
ett Ingenting, för
bara att benämna det
är Någonting!
Höj dina ögonbryn
över tankens förvåning
och spänn dina muskler
till ett sådant leende.
Tankebanor med så skarpa kurvor
att man flyger av och
måste kravla sig upp igen
för att fundera över
vad som händer.
Kvarlämnad
i minnets trädgård
sitter den gamle
medan "Världen"
- allt fulare -
rusar vidare mot
det ofattbara.
Så förlorat allt kan kännas
så långt ifrån
tid och plats
Och ändå finns det mesta
mellan fingrarna
i ögonvrån
under vingarna...
Jag snubblar mig fram genom åren
men hejdas ibland av att någon
petar mig i ryggen
Framtiden är som ett raserat tempel
med in-/utgångar överallt
och fritt flygande fåglar
Girigheten -
att man vill ha så mycket mer
än man behöver som medmänniska -
ser jag som det värsta hotet
mot mänskligt liv
på vårt rullande lilla klot
i rymdhavet
GENEROSITET
är mänsklig rikedom.
Ett glas vatten
kan vara värt
en miljard!
Att ha motvind
i alla väderstreck,
då andra konstant har medvind
- och tummar i skyn -
det känns!
Är mänskligheten
den enda livsform,
som utvecklats till att ha
en medveten strävan
att utrota sig själv -
och alla andra?
Varje uns av frihet
kräver lika uns
av ansvar
för att ha kvar
den friheten...
Evolutionen gav oss
skenande hjärnor
på gott och ont -
mest på ont.
Skymning och gryning
kan vara förvillande lika
och ibland också samtida...
MIN BROR
I slutet var han orolig
över risken att bli narkoman,
då man ökat morfindosen
för att lindra smärtorna.
Läkaren hade lugnat honom:
Nej, det blir du inte.
Tiden rör sig
både framåt och bakåt
som i en långdans...
alltid i otakt.
OFRIHETEN
Om jag inte säger något
har jag ingenting sagt.
Blir tystnaden då också
ett brott?
En spontan
men medvetet kalkylerad
oförsiktighet
kan lätt sluta i ett "nackskott"
- en dyrköpt erfarenhet.
Den som säger sig alltid ha rätt
har det sällan,
medan den som erkänner sig ofta ha fel
är på rätt spår.
Livet är fullt av bagateller
och några få
avgörande upplevelser.
Sedan är det över,
tack och adjö!
Inget är säkert
förrän solen
går upp.
Hösten klampar
rakt in i bröstet
med sorgflor
och trasiga skor.
SLUTSTRÄCKAN
På upploppet finns ingen kraft kvar
att spurta med.
Istället retardation och ökat vinglande
fram till målsnöret,
som man inte ens får uppleva
att man spränger.
Att
registrera och dokumentera
är ett sätt
att nita fast den flyende Tiden
för att sedan
när man vill
kunna ta den tillbaka.
Jag är en av dem
som fick livet till skänks
ur slumpens kaos
av allt och ingenting -
kan turen vara större?
Vi ÄR,
men så fort vi dör,
så VAR vi
- ett minne blott.
Ur svåra situationer
stiger alltid stjärnor,
sådana som annars
bara varit gruskorn
som vi andra -
stjärnor bländande starka,
genuina och självklara.
Det kommer ur ingenting,
försvinner till ingenting
- vad är det då för nytta
...med livet?
Alla vill sälja
även om de inte behöver
Alla vill köpa
även om de inte har råd
Vad är det för liv?
Livet är ju
osannolikt
från början till slut...
Låt vårens första
citronfjäril
dansa i dina ögon.
Inget idag
ser ut som det gjorde igår
och nästan allt
fungerar sämre.
Så dumt!
Vänskapen kan liksom
kärleken och livet
bara försvinna ut i Intet...
som en lätt vippning
av kattluckan.
Trots allt
har jag verkligen lust
att vara med
en stund
till
Då var då,
nu är nu
och sedan något
bara hjärnan
kan fantisera om.
Livet är felbart
i alla händelser
- hela vägen.
Lev det
medan tid är!
Det är innanför skallen
det medvetna livet finns
Allt annat
flaxar bara förbi...
Tiden äter...
till slut också
sig själv
Tänker på den slitna,
ömmande kroppen,
som faktiskt bär omkring
på det medvetna
i livet.
Det är lätt
att tappa styrfart
och ju äldre man blir
desto oftare
sker det
LIVET BRINNER!
Vart tog all godhet
vägen?