DAGBOK SOM LIVSPROJEKT!

Vid nyåret 1959, fortfarande 14 år, bestämde jag mig för att börja dokumentera vad jag gjorde dag för dag. Det skedde i små anteckningsböcker och innehållet blev enkelt och kanske typiskt för en ung tonåring.

I tre år höll jag ut med noteringarna... Snart började jag igen, men då månadsvis, nya mellanrum, längre perioder, senare vid resor, och några hela år.

Nyåret 1984, på väg att fylla 40 år, startade jag ett slags livsprojekt, att varje dag utförligt beskriva vad jag upplevt, vad jag själv gjort och tänkt, vad som hänt i världen... Sedan dess har jag faktiskt inte missat en enda dag! Det har helt enkelt blivit en rutin, som att borsta tänderna, men under längre tid...och textmassan är avsevärd...

Allt, från första början 1959, finns numera digitalt (allt tidigare handskrivet har skrivits om på datorn) och förvaras i bankfack... Till vilken nytta? Det vet jag inte. Men själv har jag stor glädje av dokumentationen, då jag alltid kan gå tillbaka, återuppleva, få uppdaterat glömda fakta och skeenden, som minnet förvanskat eller helt suddats ut. Livet känns en aning rikare!

En liten varning dock för den som tänkt ge sig på något liknande - "vänner" har en tendens att dra sig undan, försvinna ur sikte, och risken är att man blir ganska ensam till slut... 

31/12 2023 avslutade jag mitt exakt 40-åriga dagboksprojekt...det får räcka med det. Slut och tack!